Jamen hej igen! Usch, är så dålig på att hålla igång bloggandet. Nästan en vecka har gått sedan årets första utställningar gick av stapeln för oss. I lördags var det Pariz som fick följa med till utkanten av Örebro för att visa upp sig. Och som hon gjorde det. 40p och guld! Hon gick så fint för dagen och kändes otroligt lätt och rolig att ha att göra med. Det enda problemet med Pariz är hur svårlastad hon är (ett eget inlägg om det kommer upp om några dagar) och det tog oss en stund innan vi kunde komma iväg. 

Dag nummer två fick vi gå upp lite tidigare för att ta oss iväg till en ridanläggning strax utanför Åby, Norrköping. Denna dag var det den rutinerade, men ack så fina Peggy som stod i transporten bakom oss. Om det är någon som vet vad en utställning är så är det Peggy. Vi valde inte att ta med henne in på en gång, utan hon fick stå och tugga lite hö medan vi kollade in andra startande, hälsade på Lykkes syster (som förövrigt är obehagligt lik Lykke) och passade på att få i oss något innan det var dags för Peggy. 

Redan från att jag tog ut henne ur transporten kände jag hur extremt laddad hon var. Vi som känner Peggy vet hur taggad hon kan bli på utställningar, men detta var mer än vanligt. Vi gick in i ridhuset och stod stilla ett tag med henne. Hon fick på så sätt se sig omkring samtidigt som hon kunde få slappna av. När det var dags för Peggys klass (hon var ensam i sin klass, så vi startade själva) och jag gick in med henne i domarringen var det som allt exploderade i den lilla hästkroppen. Hon skrittade inte ett steg utan slängde sig hit och dit, drog som en galning och reste sig på bakbenen. Jag hade fullt sjå med att hålla i henne, men som tur var meddelade domarna att utställningen skulle ta en liten paus på 5 min, men att vi fick stanna kvar i ringen om vi ville. Jag passade på att gå runt och runt och runt med henne varv efter varv, tills hon efter ett tag kunde skritta några steg längs med en av långsidorna, men hon fortsatte dock krångla en del. Domaren kom tillslut tillbaka och jag visade henne så gott det gick. Det jag var mest orolig över var skritten, men han fick se litegrann av den åtminstone. Traven satt som vanligt helt galant och tro det eller ej, men vi gick vidare. Hon blev Champion Ministo, blev 4a i BIS-ringen och kammade ihop 41p med endast en 7a på skritten, så hade hon varit lite lugnare och visat skritten bättre hade vi kunnat nå 42p. I BIS-ringen gick vi mot många fina shettisar med fina meriter, så att vi lyckades slå två stycken avelsgodkända hingstar var en stor bonus. 

Helgen blev händelserik och otroligt lyckad. Nu blickar vi framåt mot en vår med fler utställningar.