Åska är ju något som ofta skrämmer hästar. Det mullrar och låter, dessutom är blixtarna inte att leka med. Jag minns tydligt en gång när jag red ut med Sharma. Vi red bort från stallet och ut mot en äng. Sharma som i vanliga fall brukade vara lugn och trygg när man red var för ovanlighetens skull ganska nipprig och ängslig av sig. Jag förstod inte alls vad det var med henne och tänkte att hon kanske var brunstig och manade på henne. Det var inte förrän vi vände tillbaka mot stallet som jag såg de stora mörka åskmolnen som hela tiden varit bakom oss. Då vi hade en lång raksträcka på en öppen äng framför oss fattade jag galopp och lät henne galoppera fram till en träddunge där jag saktade av och kunde känna mig tryggare. Mitt på den öppna ängen var vi ju annars väldigt oskyddade om blixten skulle slagit ner.