Våran galopp-resa

I höstas / vintras kom jag i en svacka i ridningen, kan man väl ändå säga. Det märktes av särskilt i galoppen, mer vissa dagar än andra. Grejen var att det var Mack som bestämde tempot och inte jag. Han rusade på och la sig på högersidan vilket resulterade i att jag fick sjuhelsikes ont i högerarmen (vilket har straffat sig för mig i längden). Jag kunde i stort sett bara träna på galoppfattningar och avbrott. Om jag hade tur så orkade jag galoppera ETT varv på volten eller på fyrkantspåret, men efter de så tog de emot. 
 
Jag och mamma berättade detta för min ridskolelärare som är oerhört duktig och som iallafall jag har ett stort förtroende för. Hon erbjöd sig att komma ut och rida igenom honom, vilket blev av efter någon vecka. Och tack vare hennes och hennes kollegas ridning och hjälp med Mack så har det gått oerhört mycket bättre på sistone! För en gångs skull så är det JAG som bestämmer tempot. Han lägger sig inte lika mycket åt höger = min högerarm gör inte ont längre = jag orkar att galoppera längre. Under den senaste tiden har jag verkligen njutit av att galoppera med honom, jag har till och med haft tid att le haha! Galoppen har blivit fin och sansad och jag kan knappt vänta tills att visa upp den för Daniel (tränaren för Skåne). För på hans träningar har det inte alla gånger varit en kort och bärig galopp.. inte den senaste gången iallafall! Så det ska bli kul att se vad han tycker och tänker. 

                                          Vi fortsätter att kämpa vidare, såklart!  

Mack i lördags :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback