Jag tänkte ta upp ett viktigt ämne här i bloggen. Nämligen ridskolor och grunderna i ridning. 

Jag tror att Jenny tidigare skrivit ett inlägg om just detta, men jag tänkte skriva om mina åsikter och vad jag tycker kring privatridning, ridskolor, säkerhet o.s.v. 

Jag skulle till en början rekommendera alla att börja på en ridskola. Precis som med ett jobb är det viktigt att utbilda sig innan man går vidare. Jag red på ridskola i 7 år innan jag gick över till att rida privat. Det sista ridskoleåret red jag parallellt privat också. På så sätt kunde jag ta med mig det jag hade lärt mig på lektionerna till Citron (som jag red då). 

Ridskolor finns till för att man ska kunna lära sig allt från grunden. Människor som hoppar över det steget tycker jag inte tar ridsporten på allvar. Det handlar om stora, levande djur som lätt skulle kunna göra som de vill och kasta av sin ryttare och sticka iväg. Till skillnad från om man aldrig fått lära sig grunderna kan en lite mer erfaren och utbildad ryttare känna igen när hästen skickar signaler att något är fel. Ryttaren kan på så sätt förebygga och förbereda sig på det som komma skall. Under åren på ridskola får man också möjligheten att träna upp sin balans. På många ridskolor tränar man mycket fältsits, barbacka och hoppning för att bygga upp balansen och på så sätt få en stadigare sits, vilket gör en till en bättre ryttare. 

Jag står också för att oerfarna föräldrar inte ska ha rätt till att köpa en ponny till sitt barn som endast ridit en eller ett par terminer på ridskola. Dels för att det är farligt. Kan man inte hästens kroppsspråk kan vad som helst hända. Dessutom är det djurplågeri. Hästen kan omöjligt få vad den behöver. Den får troligen inte rätt sorts foder och utrsutning och om ryttaren inte lärt sig grunderna är det lätt hänt att barnet sitter och drar hästen i munnen. Dessutom är det inte säkert för omgivningen. Grannar eller besök kan skadas om hästen inte känner sig trygg och får panik eller går till attack.