...alltid haft drömmen om att ha en alldeles egen häst/ ponny. Det började med att jag som 4 år började på en ridskola vid namn Rinkaby ponnyridskola, hur mysig ridskola som helst som var så oerhört bra för unga och nybörjare. På den ridskolan gick jag på tills jag blev ca 11 år kanske (?), kommer inte riktigt ihåg. För då började jag nämligen i Karlslund istället, större anläggning, fler hästar, fler människor - mycket att ta in. Men jag hade en eller två ridvänner ifrån Rinkaby som började i samma grupp som mig. Och det kändes såklart väldigt tryggt. Ungefär två år tidigare, när jag var 9 år, fick jag min allra första foderponny. En busig b-ponny vid namn Piggelin. Dock fick han en ny fodervärd efter bara två månader, synd men sant. Han var hur mysig som helst att ha och göra med, men han hade väldigt mycket bus och eget tänk som var en stor anledning till beslutet att inte ha kvar honom. Istället började jag rida Citron som stod i samma stall. Efter ett tag flyttade ägarna till egen gård och även jag följde med för att vara medryttare till Citron i ett par dagar i veckan. När en stallplats i stallet nära oss blev ledig så blev jag fodervärd och vi flyttade hit henne. 

 

Det var också här som jag slutade rida i Karlslund med tanke på att jag ville träna, tävla och utvecklas med Citron istället. Vi gjorde ett par pay n jumps, seriedressyr m.m innan en annan flicka i stallet (jämngammal med mig) tog över henne som fodervärd. Jag la av med ridningen i nått år för att köra igång igen! Då på mammas foderhäst Jenka. Och henne har jag ridit länge då mamma haft henne i hela 5-6 år. Dock tog jag en paus i några månader då jag dansade istället. Men det var ingenting för mig i slutändan då jag drogs mer till stallet, hästarna och allt pysslande runtomkring. Så jag slutade med dansen och fortsatte med ridsporten helhjärtat. Jag red Jenka som vanligt, tränade, hade kul och var allmänt glad. Men önskan efter en egen häst var stooor. 

 

Och nu står jag här, 17 bast med en egen storhäst. Valack f.03. Min dröm är nådd och jag kan inte bli gladare!